Känslan av att hoppa
"Det är insidan som räknas" Det har man fått höra ända sen man gick på dagis.
Jag önska det var tvärtom. (inte för att jag har utsidan men ändå)
Jag önska att livet var mer som bilderna i våra fotoalbum.
Det konstiga som snurrar i mitt huvud syns inte. Mina sår inuti syns inte heller.
Man ser alltid så glad ut på bilderna. Typ nästan som en liten pojkesom får öppna sina presenter på julafton =).
Eller som teckningarna man alltid målade på dagis.
Motivet var alltid samma.
* 4 streck-gubbar som höll varandras händer
* Hade alltid glada,stora munnar
* Det var en pappa-gubbe,mamma-gubbe,lillebror-gubbe och så ayumi-gubbe
I backgrunden fanns det alltid ett stort rött hus,men brunt tak. Och så en jättestor trädgård.
Uppe i ena hörnet lyste solen. Den hade förstås också en glad mun =P
Varje dag hade jag med mig en ny teckning hem. Mamma satte alltid upp dom på kylskpåket med magneter.
Varför kan inte det vara det riktiga livet?
SV; Jodå min dag var bra :) Dina texter är ofta ganska sorgsna ser jag.. mår du så på riktigt? :O
Kram
SV: men gummaaan, två år?! det är så lätt att skriva att du borde prata med någon, men jag själv har lite problem i min familj och många har frågat om jag vill prata med någon, och att jag borde göra det, men jag vill inte. Du kanske vill, för vissa hjälper det kanske. Men det här är ju inget du ska vänja dig vid! Jisses.. jag blir helt skakis när jag läser din kommentar! Om du vill.. kan du prata med mig, det kan vara lättare att prata med någon man inte känner liksom.. för jag har ju ingen att skvallra för (om jag ska skämta lite). Jag tänker på dig i alla fall!
KRAM
SV: jag lägger till dig på msn så kan vi snacka :)
kram
sv: hihi ja, de va kul för en lättroad människa som jag :]
Måste oxå fråga som Moa. Om du mår dåligt eller så? .__. Behöver inte publicera din kommentar om du inte vill :3
vad fin blogg du har!
& hur mår du? :)
oj 2 år ! D: Du har väl någon att prata med när de behövs? :O
